Svalorna flyger högt. På rygg i gräset ser hon dem högt däruppe. Någonstans i fjärran hör hon barnröster. Ett flygplan surrar avlägset. Under blå himmel tillåter hon sig att släppa tanken fri.
Först irrar den runt. Vidrör gamla oförrätter och sorger, glädjeämnen och möten. Minnen från de senaste åren rusar genom hennes huvud tills det som behöver processas är färdigt. Då återstår bara nuet. Värmen mot huden, doften av sommar. Ljuden blir svagare och kroppen tyngre. Sömnen kommer och omedvetenheten sveper in. Det rör sig under ögonlocken när drömmarna tar fart.
När hon vaknar och kisar mot ljuset sprider sig ett leende över ansiktet. Först i total avslappning har framtiden blivit synlig igen. Hon sätter sig upp och sträcker sig efter anteckningsboken i ryggsäcken. Ivrigt börjar hon skriva. Först när orden är slut efter en lång stund sträcker hon på sig. Nu vet hon.
