Redigerad version längre ner i kommentarslistan!
Han var alltid mån om att mamma eller hans fru skulle vara med när vi träffades för han ville inte bli anklagad för att vara en ful gubbe. De var så spännande, det ungerska paret längst ner i vår trappuppgång. I förrådet utanför deras dörr bodde en gigantisk vit kanin och ett gäng duvor. Deras artistnamn stod skrivet ovanför efternamnet på brevinkastet. "Les Isztvanffys" i snirklig stil. Isztvan var trollkarl. En riktig sådan, med djup röst, utpräglade ansiktsdrag och skrattrynkor som ofta dök upp samtidigt som ett bullrande skratt. Deras grå jako var alltid lös i lägenheten och pratade och skrek om vartannat. När jag var riktigt liten hade de vita pudlar. Allt var med från den cirkusvärld de lämnat bakom sig i och med flytten till Sverige. Jag ville lära mig allt och Isztvan var en tålmodig mästare. Han visade hur man knöt knutar som löste upp sig själva, hur man med lite fingerfärdighet kunde gömma undan saker och få publiken att tro att de försvunnit och hur man trollade fram saker ur folks öron. Jag tittade storögt och sög in allt jag kunde. Grannarnas spännande förflutna väckte nyfikenhet och regelbundet visade Isztvan mig nya trick.
På äldre dagar möttes vi i trappuppgången. Jag som ung kvinna och han som åldrande man. Vi pratade med värme och han gav mig alltid vänliga komplimanger, en riktig gentleman. När jag fick veta att han avlidit och pratade med hans fru kom tårarna. Han betydde mycket för en lite utstött flickas fantasi och livsglädje. Magin han visade låg egentligen i bemötandet av ett barn, inte i hans trollkarlshänder.
jag tyckte att novellen var lite vemodig, och fick en känsla av sorg i hjärtat.
SvaraRaderaFint språk! Tyckte mycket om innebörden av (och orden i sig i) sista meningen! (Jag verkar ha skrivit just detta om sista meningen till fler idag;) betyder bara att många måste ha varit extra bar på just slut, inte att jag slentrianmässigt säger så :D!)
SvaraRaderaEn fin berättelse med ett bra slut. Sista meningen känns själen.
SvaraRaderaFin berättelse, verkar självupplevd. Man kan verkligen leva sig in i flickans fascination. Skulle arbeta ihop de två första meningarna mer, om jag var du. Det är klart att man förstår att "han" i första meningen är en av "paret" i den andra men det är otydligt som det står.
SvaraRaderaKanske skulle jag helt enkelt bara stryka första meningen? Den tillför egentligen ingenting, mer än en hint om att han inte hade några onda avsikter liksom. Vad tycker ni om det?
SvaraRaderaJa faktiskt, du kan stryka första meningen. Berättelsen blir då ännu bättre! Tycker om den väldigt mycket. Som sagt, språket är vackert!
SvaraRaderaDe var så spännande, det ungerska paret längst ner i vår trappuppgång. I förrådet utanför deras dörr bodde en gigantisk vit kanin och ett gäng duvor. Deras artistnamn stod skrivet ovanför efternamnet på brevinkastet. "Les Isztvanffys" i snirklig stil. Isztvan var trollkarl. En riktig sådan, med djup röst, utpräglade ansiktsdrag och skrattrynkor som ofta dök upp samtidigt som ett bullrande skratt. Deras grå jako var alltid lös i lägenheten och pratade och skrek om vartannat. När jag var riktigt liten hade de vita pudlar. Allt var med från den cirkusvärld de lämnat bakom sig i och med flytten till Sverige. Jag ville lära mig allt och Isztvan var en tålmodig mästare. Han visade hur man knöt knutar som löste upp sig själva, hur man med lite fingerfärdighet kunde gömma undan saker och få publiken att tro att de försvunnit och hur man trollade fram saker ur folks öron. Jag tittade storögt och sög in allt jag kunde. Grannarnas spännande förflutna väckte nyfikenhet och regelbundet visade Isztvan mig nya trick.
SvaraRaderaPå äldre dagar möttes vi i trappuppgången. Jag som ung kvinna och han som åldrande man. Vi pratade med värme och han gav mig alltid vänliga komplimanger, en riktig gentleman. När jag fick veta att han avlidit och pratade med hans fru kom tårarna. Han betydde mycket för en lite utstött flickas fantasi och livsglädje. Magin han visade låg egentligen i bemötandet av ett barn, inte i hans trollkarlshänder.