Där vid havet
I kvällens tystnad
Vid den spegelblanka ytan
Bestämmer hon sig
Flickan hon var
Åren som gått
Bitterheten
Lämnar hon kvar i vassen
Går, utan att vända sig om
**************************************
Inuti huvudet
Bakom luggen av tjurighet
Blänker "draåthelveteerajävlar" till
Leendet växer
Blir till skratt
Och tårar som frusit innan de når marken
Landar mjukt i snön
Upphör att existera
Erkända till sist
Inuti tumvantarna
Fuckyoufingrar som inte syns
Och med rak rygg vänder hon sig om och går
Gillar. Särskilt... båda. Fast så enkelt är det aldrig som i ettan.
SvaraRaderaFina meningar med att upphöra att existera och bli erkänd på samma gång. Tänkvärt
SvaraRaderaTycker om beslutsamheten och ilskan.
SvaraRaderaJa. Håller med alla andra. Fint och ilsket på något vis.
SvaraRadera