Egentligen skulle hon kunna göra vad som helst. Hela världen öppen för henne, liggandes, väntandes, bidandes sin tid. Hon skulle kunna skida över Nordpolen, bestiga Mount Everest, gå runt jorden. Hon skulle kunna lära sig kinesiska, virka ett lapptäcke, ha ett fadderbarn eller åka med Rosa Bussarna genom Afrika.
Utanför fönstret låg rimfrosten som ett täcke över allt växande, liksom speglande hennes inre. Något som täckte alla drömmar, all utveckling och allt hopp om värme. Hon suckade.
Egentligen skulle hon kunna göra bättre val för sig själv. Såna som ledde i rätt riktning, mot livet istället för från det. Hon skulle kunna lämna honom, skaffa en egen liten lägenhet och inreda den med färg och växter i överflöd. Något annat än den sterila omgivning han ville ha. Hon skulle kunna spela sin egen musik högt och skratta högt åt Larsonserierna i albumet.
Egentligen kunde hon göra vad hon ville. Hon vickade på stekpannan så köttbullarna rullade lite. Hällde i makaronerna i kastrullen och rörde omsorgsfullt runt så de inte skulle fastna. Övade på leendet hon skulle ge honom när han kom hem. Ögonen blanka av tårar när hon insåg att hemmets fängelse var hennes eget val.
Bra. Eventuellt skulle du kanske kunna killa en darling och ta bort förtydligandet om rimfrosten, bara ha kvar första och sista meningen i det stycket.
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaHåller inte med marmoria. Andra stycket är bra som det är.
SvaraRaderaAllt vi väljer har en vinst, hur destruktivt vårt val än är. Det är tryggt i fängelset.
En fortsättning på texten kanske kunde handla om det och varför behovet av trygghet hos henne är så stort så att hon tom väljer bort sin frihet.