fredag 5 mars 2010

Kultur

De två äldre damerna tisslade med varandra. Objektet för deras intresse gled ombord på pendeltåget. Han hade byxor med grenen nere vid vaderna, svart hår med ilsket röda dreads och en stor säckig luvtröja. Till vad som såg ut att vara deras fasa styrde tonårskillen stegen rakt mot det fyrmannabås där de satt. De tystnade blixtsnabbt, den ena kvinnan rättade till en felfritt placerad basker och den andra drog som på reflex handväskan tätare intill sig och makade på strumpbyxklädda ben för att göra plats för den gänglige unge mannen. Deras nyss tydliga minspel dog. Stonefaces. De stirrade framför sig medan tåget lämnade perrongen. Musiken, någon form av dunka-dunka under dreadsen, tog över tystnaden. Killen makade sig tillrätta och drog upp ett tummat exemplar av "Brott och Straff" ur ryggsäcken som han placerat på sätet intill. Väl medveten om att han var iakttagen lutade han sig fram mot damerna och lättade på ena hörluren.

"Hey, softa, det är kultur ladies!"

Sen återgick han småleende till sin bok.

4 kommentarer:

  1. Haha så kul! Även en sådan typ kan vara väldigt kulturell! Mysig och positiv liten berättelse.

    SvaraRadera
  2. Jo, förutfattade meningar finns hos oss alla. Kul

    SvaraRadera
  3. Härligt! Jag brukar göra nåt liknande, fast jag ser kanske inte så hiphop ut... ;)

    SvaraRadera