Svalorna flyger högt. På rygg i gräset ser hon dem högt däruppe. Någonstans i fjärran hör hon barnröster. Ett flygplan surrar avlägset. Under blå himmel tillåter hon sig att släppa tanken fri.
Först irrar den runt. Vidrör gamla oförrätter och sorger, glädjeämnen och möten. Minnen från de senaste åren rusar genom hennes huvud tills det som behöver processas är färdigt. Då återstår bara nuet. Värmen mot huden, doften av sommar. Ljuden blir svagare och kroppen tyngre. Sömnen kommer och omedvetenheten sveper in. Det rör sig under ögonlocken när drömmarna tar fart.
När hon vaknar och kisar mot ljuset sprider sig ett leende över ansiktet. Först i total avslappning har framtiden blivit synlig igen. Hon sätter sig upp och sträcker sig efter anteckningsboken i ryggsäcken. Ivrigt börjar hon skriva. Först när orden är slut efter en lång stund sträcker hon på sig. Nu vet hon.
Härlig meditation. Skönt beskriven.
SvaraRaderaJag är väldigt förtjust i "Först irrar den runt." en mening som känns perfekt placerad när jag läser.
SvaraRaderaVackert.
SvaraRaderaVackert, allt utom möjligen "tills det som behöver processas är färdigt."
SvaraRaderaVacker text
SvaraRaderatyckte om omedvetenheten roligt ord.
SvaraRaderaBra och målande om mys
Ah, vad fint skrivet!
SvaraRaderaKan känna värmen mot huden och doften av sommar, känslan att vakna utomhus när man somnat till...
Och jag hoppas att hon sträcker sig efter anteckningsboken ofta nu. Att bilden av framtiden förblir klar. Vackert :)
SvaraRaderaHög igenkänningsfaktor, men jag lägger mig i studsmattan och drömmer med näsan riktad upp mot molnen.
SvaraRadera