Man försöker hinna. Planera, stöka och ställa iordning. Laga middag åt alla gästerna. Åka och panikköpa fina servetter för de vanliga duger ju inte när det är Kalas. Allt blir klart i tid. Medan de andra sitter där vid middagsbordet och samtalar undrar man om potatisen är tillräckligt kokt, om morötterna inte är lite svampiga ändå och om efterrätten verkligen räcker till alla. Ut med förrätten, in med varmrätten. Torka lite spilld sås här, hälla upp lite vin där. De verkar nöjda. Eller? Ljusen i den putsade silverljusstaken har hunnit brinna ned när de går. Det ljusnar ute. Disken till diskmaskinen och ett djupt andetag. Sömnen kommer snabbt.
Alla viktiga detaljer finns samlade på Facebook morgonen därpå. I dokumentationens tidsålder sker det verkliga umgänget dagen efter.
Så rätt du har i det du skriver. Nätet har gjort att vi sprider våra göranden som ringar på vattnet...långt, långt bort.
SvaraRadera